Sankt Nicolai kyrka, Sölvesborg

Under 2022 har den ståtliga St Nicolai kyrka i Sölvesborg genomgått en omfattande restaurering. Arbetet har omfattat såväl exteriör som interiör och till 1:a advent slår nu kyrkan upp sina portar igen.

Under denna period har kyrkans samtliga kalkmålningar konserverats. Arbetet har framförallt bestått av en omfattande rengöring av målningarna och kalkning av de monokroma väggytorna.

Även fasta inventarier i form av altaruppsats, predikstol med baldakin , triumfkrucifix, epitafium och orgelläktare har åtgärdats.

Strukturellt sett är samtliga kalkmålningar (undantaget vapenhuset) i gott skick och den huvudsakliga problematiken har legat i den kraftiga nedsmutsningen och den omfattande mögelpåväxten. Nedsmutsningen tillsammans med tidigare konserveringsåtgärder har bidragit till den omfattande mögelpåväxten.

Sankt Nicolai kyrka började uppföras under det sena 1200-talet. Den äldsta delen är det rakavslutade koret. Långhuset tillkom under 1300-talet och hade troligen en öppen takstol. Valven slogs senare under första delen av 1400-talet, då vapenhuset byggs och då förses också kyrkorummet med kalkmålningar.

1486 uppfördes ett karmeliterkloster norr om kyrkan och en markering av grundmurarna kan fortfarande ses på kyrkogården och utanför idag. Klostrets verksamhet blev kortvarig eftersom det lades ned under reformationen på 1500-talet. Den överår då till en församlingskyrka och den pampiga barockinredningen tillkommer på 1600-talet. Altaruppsatsen installeras 1622.

Kyrkan och kyrkorummet genomgår flera förändringar genom århundradena och en av dem är att kalkmålningarna kalkas över. 1905-06 görs en omfattande restaurering för att återställa kyrkans medeltida karaktär. I samband med dessa genomgripande åtgärder tas också 1400-talsmålningarna fram och stora kompletteringar görs i de valv och på väggarna där det inte finns måleri bevarat eller det är svårt att ta fram. 1944 görs åter en renovering av kyrkorummet och då avlägsnas mycket av de omfattande rekonstruktioner som målats upp 1905-06.

‍

1950, 1961, 1968 och 1979 genomfördes konserveringsåtgärder av kalkmålningarna i olika omfattning. Problemen var saltvittrat tegel som delvis bröt ned måleriskiktet och även nedsmutsning av ytorna.

På senare tid har problemet framförallt varit en kraftig nedsmutsning av valv och väggar, viket bland annat orsakats av värmesystemet.

‍

Konserveringen 2022 har framförallt inneburit att avlägsna smutsen och den kraftiga mögelpåväst som tillkommit på ytorna sedan 1979. Tillsammans med ett förbättrat värmesystem och en kontinuerlig klimatkontroll ska täta konserveringsåtgärder i framtiden undvikas.

Rengöringen har bestått av dammsugning av samtliga valv där det förekom mycket spindelväv med sot. Efter detta har valven och väggarnas monokroma ytor rengjorts med sk Gomma pane. Kalkmålningarna har däremot i huvudsak rengjorts med sk nanogeler av typen Nanorestore® Pg6. Gelen har egenskapen att hålla en stor mängd fukt utan att väta ned ytan så att känsliga målningsskikt skadas vid rengöring.

Mindre lagning och sedan retuschering har genomförts med platsblandat kalkbruk respektive Rollowit® kalkmjöl som blandas med ljusäkta pigment och vatten. Färgen blir helt reversibel och kan enkelt suddas bort vid nästa konservering.

‍